20160126

Mina dolda ting?

Har precis läst ut Anna-Karin och Daniel Linder Krauklis bok Finna dolda ting - En svensk rollspelshistoria. Det är en bok som effektivt skickar mig tillbaka i tiden till mina tidiga tonår och resan till att bli vuxen. Rollspelen var på olika vis en stor del av mitt liv från 12/13 års ålder fram tills jag fyllde 30 ungefär, från 1984/85 till 2002 i så fall. Lite osäker på exakt när jag förlorade kontakten. Får se om jag reder ut det under textens gång.

Boken handlar hur som helst om en kultur jag var ganska djupt insyltad i. Jag har rört mig utkanten av många av de skeenden som beskrivs i boken. Mina minnen stämmer ofta men inte alltid med den bild som tecknas i texten. I det stora hela är det ändå en lyckad sammanfattning av rollspelandets historia.

Boken består av tio kapitel av olika omfång. Störst plats får så klart kapitlet Guldåldern som i stort sett täcker hela 80- och 90-talet. Väldigt stor del av texten handlar så klart om Äventyrsspel, hobbyns och marknadens giganter. Allt annat hade varit märkligt. Äventyrsspel var nästan helt ensam på scenen och dominerade den stort.

Och även om jag kan tycka att kapitlet hade mått bra av en aningen mer hårdhänt redaktör och en omskrivning till innan det publicerades är det en imponerande bit text. Strukturen är lite svajig. Men de har fått med de viktigaste rösterna från Äventyrsspel (Anders Blixt, Olle Sahlin, Fredrik Malmberg, Nils Gulliksson, Erik Granström osv). Jag kan åtminstone inte komma på att jag saknar någon.

Lite förvånad att spelen En Garde och Skuggornas mästare inte nämns tydligare här, Jonsson/
Petersén är ju intervjuade. Jag minns de båda spelen som de första som utmanade Äventyrsspel (även om de säkert sålde en bråkdel). En Garde dyker upp i förbifarten på något håll i boken, men mest som en parentes.

Historien om NeoGames känns inte riktigt lika komplett och där saknar jag ett par röster. Samma sak gäller biten om Lancelot Games där jag gärna fått med några till (även om den historien blir lite bredare berättad tack vare att Anders Blixt har en del att kommentera där också).

Men i det stora hela en riktigt bra sammanfattning av två intensiva årtionden.

De resterande kapitlen får mer karaktären av rejäla artiklar och funkar allt som oftast riktigt bra. Visst kan jag sakna detaljer. Konstigt vore det väl annars? Mest saknar jag ett kapitel eller åtminstone en bit om fanzine-scenen. För mig var det en stor och viktig del av hobbyn.

Boken sporrar också till att skriva ner min egen rollspelshistoria. Mina dolda ting. Så här kommer den. Inte i tio långa kapitel, men ändå. Ett gäng snabba nedslag.

Guldåldern
Jag upptäckte rollspel tillsammans med min bästa barndomskompis. Hans mamma drev leksaksaffären Lekstugan i Degerfors, där jag växte upp. Tror ändå att det var på Leklådan i Karlskoga vi skaffade det första exemplaret av Drakar & Demoner. Sen övertygade vi hans mamma att ta in Äventyrsspels grejer till sin butik och på den vägen är det. Vi köpte allt de gav ut. Allt.

Ganska snart startade vi ett fanzine. Vi kallade det Profil och gav ut det i tre nummer i runt 100 exemplar som vi kopierade på någon förälders jobb. Hittade kopieringsoriginalet till nummer tre och bjuder på bak- och framsida. Någonstans ska jag ha ett exemplar av varje nummer kvar. Borde väl scanna dem.



SVEROK
Vi var ett stort och löst gäng på säkert 20-30 personer som spelade i olika konstellationer och startade så klart en förening också. Vi kallade oss RFSU (hopkrystat utläst som Rollspelsföreningen Spelande Ungdom). Namnet var ju mest ett resultat av att vara ung tonåring. Och ett exempel på att vi inte tog så himla allvarligt på allt. Vi lyckades efter ett par försök övertyga kultur- och fritidsnämnden om att vi skulle få bidrag.

Själv satt jag i nån styrelse för Sverok Svealand (tror att det var interimstyrelsen) och var med på några årsmöten. Minns året när Fredrik Innings avsattes. Minns året när Jonas Birgersson avsattes och ersattes av Wiktor Södersten. 

Lajv
Lajvandet var aldrig min grej. Provade på det ett par gånger (två för att vara exakt). Men minns att vi gjorde egna boffers och använde hockeyklubbor som kärna för att de skulle hålla bättre. Smart. Verkligen.

Cash och konvent
Vi åkte på sjukt många konvent. LinCon och Borås Spelkonvent var de vi återvände till oftast. Men vi klarade av UppCon, minst en av Spelkongresserna och några till. GothCon dröjde det länge innan jag besökte. Märkligt.

LinCon-året vi testspelade Wastelands sticker ut som ett varmt minne. Delvis för att en av vår grupps karaktärer, Mad Martin, dök upp i en senare modul. Tror det var det året jag sov exakt sex timmar mitt i fyradagarsvistelsen.

1992 arrangerade vi till och med ett eget konvent i Degerfors. Vi kallade det D.E.G. 92. Vägrade falla in i Con-standarden. SVEROK hade styrelsemöte. Vi lyckades locka dit Spel & Sånt som sålde grejer. Besökarantalet var under 100 personer, men över 50. Ingen braksuccé, men vi var nöjda ändå.


1993 startade jag tillsammans med min kumpan från D.E.G.-projektet, Robert Henrysson (som satt i SVEROK:s riksstyrelse en period), en spelbutik i Örebro. Vi kallade den Tärningar & Tumult och började i en pytteliten lokal på Kungsgatan 7 (den lokalen är sen länge borta och har ersatts av ett nytt hus). Vi biffade med den lokala leksaksbutiken som försökte pressa Target Games att inte sälja Äventyrsspels-produkter till oss (första mötet med Target var f.ö. också första gången jag drack kaffe, man ville ju verka världsvan).

Vi hann med en sejour i Gallerian Kompassens nedre våning (den under markplan) och en tid i en källare på Storgatan. Vi andrahandshyrde av Najz Prajz som låg i markplanet. Minns att vi fejkmurade en vägg med galler därnere.

Vi höll ut till 1996 när vi gick samman med Spel & Sånt och flyttade till Järntorget.



Under ett par månader ägde jag 5% i kedjan som vid det tillfället hade fyra egna butiker (Göteborg, Stockholm, Sundsvall och Örebro). Det fanns en franchise i Helsingborg också, men de var helt fristående. Strax efter att vi gått samman kom ett bud från ett norskt bolag och jag sålde mina aktier. Jag var ändå på väg utomlands i ett år och tänkte att det inte var nån idé att hålla fast vid dem. I efterhand ett klokt drag. S&S gick ganska snart efter det omkull.

Som T&T hann vi starta speltidningen Saga som senare under en period gick ut till samtliga Sveroks medlemmar (den inkarnationen låg ett annat förlag bakom och jag var inte särskilt inblandad, skrev nån recension men det var allt). Det var hur som helst sjukt häftigt att få mosa ut omslag som de nedan. Innehållet var väl i ärlighetens namn av rätt blandad kvalitet, men några minnesvärda grejer finns där.



Jag och Robert skrev också ett äventyr till den andra utgåvan av NeoViking tillsammans. Det skulle förvåna mig om någon lyckats spela det, men vi hade i alla fall roligt när vi skrev det.


När jag efter mitt år utomlands kom tillbaka till Örebro hade Tradition öppnat butik. Jag jobbade extra där en del på helgerna och det var väl egentligen första gången jag själv tjänade pengar på att jobba i rollspelsbutik. Under åren vi körde eget plockade vi inte ut en spänn i lön. Så mycket för cash.

Ytterligare några år senare ringde en av mina gamla S&S-kollegor upp mig och frågade om jag ville hänga med på en deal. Han hade fått nys om att Top Games (speldistributörsbolaget bakom Tradition) hade kursat och att lagret var till salu. Vi la ett skambud och fick det. Plötsligt hade vi motsvarande en dryg långtradare spel att ta hand om.

En ganska stor del av restlagret var Viking. Det lyckades vi snabbt sälja till SVEROK som jag tror gav bort det till sina föreningar. Det gav oss tillräckligt med pengar för att bekosta frakten. Resten av lagret sålde vi till nån gammal butikskontakt och på konvent. Minns hur vi buntade stora staplar med lådvis av kortspel ingen velat ta i tidigare och sålde för en hundralapp styck. Ett antal intensiva och roliga helger. Och en fin avrundning av min aktiva del i rollspelshobbyn.

Det finns så klart mer att säga om mycket, men det här är allt jag orkar skriva ur mig i en sittning på under en timme. Kul att minnas. Fina år.
Skicka en kommentar